I filmer är det alltid så lätt att lämna någon.
Är man inte lycklig så går man, börjar om på nytt.

Men det är så annorlunda i verkligeheten,
man lämnar inte bara en man. Man lämnar ett helt liv.
Det vi har byggt upp, tillsammans!

Kanske tänker man " Ok, vi gör inte varandra lyckliga just nu
men vi har gjort, och det kan komma igen.
Och han får mig att skratta och han kommer så bra överens med mina föräldrar.
Och vi har ju boendet, och djuren."

Fast ibland måste man faktiskt ta sig själv i kragen
och titta på sitt liv ur nya perspektiv och fråga sig själv,
vill jag verkligen ha det såhär? När lät jag någon ta min stolthet ifrån mig?
Vill jag ha det såhär om tio år?

Och plöttsligt så tänker man, vad spelar det för roll om
mina föräldrar kommer så bra överns med honom?
Det kommer dom att göra med nästa med.
Och boendet, ja sånt fixar man alltid.
Och djuren kan faktiskt flytta.

Så nej, efter att ta tittat och funderat över mitt förhållande ur
ett annat perspektiv så har jag insett att kärlek övervinner inte allt.
Det kan ta tid att gå vidare och lämna någon man har skapat ett liv med.
Och man kan älska varadra så högt och innerligt, men ändå göra varandra så olyckliga.